Jag är inte okej och jag är trött på att låtsas. Jag vet inte vad som händer och jag är rädd men allt jag vet är att det inte är okej. Förut var det mer ofta okej än inte okej men nu är det aldrig okej längre och jag är livrädd. Jag vill förändra det här för jag vill inte ha det såhär, för det orkar jag inte. Jag vill inte jag kan inte och jag orkar inte ha det så här. Jag vet inte vad jag ska göra för att ändra på det och jag blir frustrerad och rädd och ledsen och jag är inte okej. Inte någonstans. Jag spricker för att jag vill prata med någon men jag vet inte vem och samtidigt finns det inget att prata om. Gud, jag vet inte. Gråter jämt och jag är trött på det här och jag är ensam och det händer så mycket. Jag är trött på att inte vara okej och gråta jämt. Så trött.